Kom hem tidigt och har slösat hela em framför datorn o tvn. Jag i ett nötskal o jag är så j**********vla trött på att jag gör så. Tiden för tvättstugan har redan börjat osv... Sen är jag ju så dum som åter igen får läsa saker som får det bara att knyta sig i magen på mig. F*n vad jag hatar känslor, jag tror att jag ska skita i att bli kär o träffa någon igen. Det går ändå bara åt h*lvet och jag blir sårad och det tar kraft och energi... Det är f*n inte värt det... Jag klarar mig så bra själv!! Jag har ett bra, roligt och aktivt liv. Jag har massa underbara människor att hitta på saker med... Varför ska man riskera att rasa ner sig själv för att man tror att livet blir lyckligare och bättre för att man träffar någon. Den där, den där 100% rätta tvivlar jag på finns och jag vetef*n inte om jag orkar hålla på o nöja mig eller gå och fundera på om det är rätt eller inte. Åt h*lvet med allt med kärlek just nu!!! Sen MÅSTE jag verkligen hitta hitta min morot, min motivation till att ta tag i saker och inte låta det skapa ett ångestmoln över mig...What The F*ck, nu måste jag ta tag i tvättstugan...
Hmm... Det slog mig precis att det kanske inte är just det som är problemet. Jag tror att jag klarar mig bra själv fast det i själva verket är tvärtom... Det kanske är min egna illusion om att jag har ett bra liv. För hade jag haft det så hade jag ju inte varit påverkad av dåtiden... Eller?!
F*n, det innebär att jag i så fall att jag inte har nåt av det jag trodde och får börja om helt från början....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar